Skadan uppträder som mörkblå, svarta eller gråsvarta, begränsade missfärgningar, vanligtvis omedelbart under skalet. Mörkfärgningen kvarstår i huvudsak även efter kokning. Den skall inte förväxlas med den typ av mörkfärgning, som uppträder först sedan potatisen är kokt. Den sistnämnda orsakas av att vissa järnföreningar oxideras av luftens syre.

Den direkta orsaken till stötblått är mekanisk påverkan, vilken under vissa förutsättningar hos knölen leder till en enzymatisk oxidation i de skadade vävnaderna. Man kan räkna med att mörkfärgningen utvecklas upp till 4-5 dagar efter skadetillfället.

Rent odlingstekniskt kan förutsättningen för stötblått motverkas genom lämplig gödsling. Svag kaliumförsörjning ökar känsligheten. Vid temperaturer på 8-10ºC hos knölarna minskar deras känslighet för mekanisk påverkan dvs. känsligheten för stötblått minskar. Det är vidare väl känt, att uppkomsten av stötblått ökar med högre fysiologisk ålder hos knölarna.

The condition manifests itself as dark-blue, black or dark-grey spots, usually immediately under the skin. The discoloration is virtually unaffected by boiling, and is mot to be confused with the discoloration that results from boiling. Certain iron compounds oxidising in oxygen cause the latter.

Blue spots is triggered by mechanical damage which, due to certain properties inherent in the tuber, leads to enzyme oxidation in the damaged tissue. Discoloration can be expected to develop up to 4-5 days after the mechanical damage was sustained.

The conditions favouring the occurrence of blue spots can be combated by suitable fertilization. Applying a little potassium increases sensitivity. Temperature of about 10º C in the tubers reduces their susceptibility to mechanical damage and consequently also the risk of blue spots. It is also well known that the occurrence of blue spots increases with the age of the tubers.