Namnet kommer av det glansiga utseende, som karakteriserar skadan. Symtomen börjar vanligtvis i naveländen och går mer eller mindre långt in i knölen. Köttet är vanligen fast, men i en del fall blir naveländen helt blöt och skalet sjunker samman. Under skalet är då köttet nedbrutet till en brun, geléartad massa. I vissa fall kan också ljusa bristningar uppstå inuti knölen, som en följd av kraftig nedbrytning av vävnaderna. Starkt glasiga partier blir efter kokning geléartade.
Skadan orsakas av långvarig torka, vilken gör att tillväxten avstannar helt. Den höga marktemperaturen är också en tänkbar orsak. Då blasten samtidigt skadas, förmår den ej vid förnyad tillväxt i tillräcklig hög grad assimilera och föra näring till nybildade knölpartier. Näringen tas då i första hand från naveländen av redan ansatta knölar genom nedbrytning av stärkelsen. Det är dessa stärkelsefattiga delar, som framstår som glasiga. Samtidigt med fallande stärkelsehalt sker en stegring av sockerhalten.