Phoma exigua var.foveata

Phomaröta är en utpräglad lagringssjukdom, inga rötor syns vid upptagningen. Den utmärks av mörka, något insjukna rötpartier, skarpt avgränsade mot frisk vävnad. Fläckarna, ofta liknande tumavtryck, är till en början ytliga och hårda, men blir senare, när rötan trängt djupare i knölen, mer elastiska.

I skalet över rötfläcken syns på senare stadier svampens sporhus som små svarta prickar. Phomaröta kan i vissa fall vara mycket svåra att skilja från Fusariumröta, särskilt då några insjukna partier ännu inte framträtt. Rötorna kan förekomma tillsammans.

Phomaröta orsakas huvudsakligen av svampen Phoma exigua var. foveata, som för att kunna infektera knölen, helt är beroende av en mekanisk skada eller annan såryta. Smittan är såväl utsädesbunden som jordbunden.

Sjukdomen, som inom vissa områden är den allvarligaste lagringssjukdomen, utvecklas till skillnad mot andra rötor snabbast vid normal lagringstemperatur (4-6ºC). Upptagning vid låg temperatur ökar risken för mekaniska skador och åtföljande infektion. Snabb sårläkning är önskvärd vid inlagringen, men förutsättningarna för denna gynnar samtidigt andra rötor. I samband med sortering under vintern, sker ofta en kraftig spridning.

Gangrene is a characteristic storage disease and no rot is visible when the tubers are lifted. It occurs as dark, somewhat depressed patches of rot, which are sharply divided from healthy tissue.

The patches, which frequently resemble thumbmarks, are in the early stages superficial and hard, but later become more elastic as the rot eats deeper into the tuber. In the later stages the spores of the fungus can be seen on the skin as small black spots. It is sometimes difficult to distinguish gangrene from dry rot, particularly before collapsed sites have developed. The rots can occur together.

Gangrene is caused chiefly by Phoma exigua var. foveata, which, to be able to infect a tuber, is entirely dependent on a mechanical wound or some other form of superficial sore. Seed and soil can carry the infection. In some districts the disease is the most serious of the storage diseases, and unlike other forms of rot, develops most rapidly at normal storage temperature (4-6º C).

Lifting in cold weather increases the risk of mechanical damage and subsequent infection. It is desirable to ensure the rapid healing of sores when the tubers are put into storage, although the prerequisites for this simultaneously favour other forms of rot. A pronounced spreading of the disease usually occurs in conjunction with winter sorting.